Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland,
Herr von Ribbeck av Ribbeck i Havelland,
ein Birnbaum in seinem Garten stand,
ett päronträd stod i hans trädgård,
und kam die goldne Herbsteszeit
och när den gyllene hösttiden kom
und die Birnen leuchteten weit und breit,
och päronen lyste vida omkring,
da stopfte, wenn′s Mittag vom Turme scholl,
då, när klockan slog middag från tornet,
der von Ribbeck sich beide Taschen voll,
stoppade von Ribbeck båda sina fickor fulla,
und kam in Pantinen ein Junge daher,
och om en pojke kom förbi i tofflor,
so rief er: "Junge, wiste ′ ne Beer?"
ropade han: "Pojke, vill du ha ett päron?"
Und kam ein Mädchen, so rief er: "Lütt Dirn,
Och om en flicka kom förbi, ropade han: "Lilla flicka,
kumm man röwer, ick hebb ′ ne Birn."
kom hit, jag har ett päron."
So ging es viel Jahre, bis lobesam
Så gick det i många år, tills lovvärt
der von Ribbeck auf Ribbeck zu sterben kam.
von Ribbeck av Ribbeck skulle dö.
Er fühlte sein Ende. ′ s war Herbsteszeit,
Han kände sitt slut. Det var hösttid,
wieder lachten die Birnen weit und breit,
åter glimmade päronen vida omkring,
da sagte von Ribbeck: "Ich scheide nun ab.
då sade von Ribbeck: "Jag lämnar nu.
Legt mir eine Birne mit ins Grab."
Lägg ett päron med mig i graven."
Und drei Tage darauf aus dem Doppeldachhaus
Och tre dagar senare, från huset med dubbelt tak
trugen von Ribbeck sie hinaus,
de bar von Ribbeck ut,
alle Bauern und Büdner mit Feiergesicht
alla bönder och torpare med högtidliga ansikten
sangen: "Jesus meine Zuversicht",
sjöng: "Jesus, mitt hopp",
und die Kinder klagten, das Herze schwer:
och barnen klagade, med tunga hjärtan:
"He ist dod nu. Wer giwt uns nu ′ ne Beer?"
"Han är död nu. Vem ger oss ett päron nu?"
So klagten die Kinder. Das war nicht recht,
Så klagade barnen. Det var inte rätt,
ach, sie kannten den alten Ribbeck schlecht,
åh, de kände den gamle Ribbeck dåligt,
der neue freilich, der knausert und spart,
den nya är visserligen snål och sparar,
hält Park und Birnbaum strenge verwahrt.
håller parken och päronträdet strikt bevakade.
Aber der alte, vorahnend schon
Men den gamle, redan förutseende,
und voll Mißtrauen gegen den eigenen Sohn,
och full av misstro mot sin egen son,
der wußte genau, was er damals tat,
han visste exakt vad han gjorde då,
als um eine Birn′ ins Grab er bat,
när han bad om ett päron i sin grav,
und im dritten Jahr aus dem stillen Haus
och under det tredje året från det tysta huset
ein Birnbaumsprößling sproßt heraus.
ett päronträdsutskott dök upp.
Und die Jahre gehen wohl auf und ab,
Och åren går med sina upp- och nedgångar,
längst wölbt sich ein Birnbaum über dem Grab,
sedan länge välver sig ett päronträd över graven,
uind in der goldnen Herbsteszeit
och i den gyllene hösttiden
leuchtet′s wieder weit und breit.
det lyser igen vida omkring.
Und kommt ein Jung′ übern Kirchhof her,
Och om en pojke kommer över kyrkogården,
da flüstert′s im Baume: "Wiste ′ ne Beer?"
det viskar i trädet: "Vill du ha ett päron?"
Und kommt ein Mädel, so flüstert′s: "Lütt Dirn,
Och om en flicka kommer, viskar det: "Liten flicka,
kumm man röwer, ick gew di ′ ne Birn."
Kom hit, jag ska ge dig ett päron.
So spendet Segen noch immer die Hand
Så skänker fortfarande handen välsignelser
des von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland.
av von Ribbeck av Ribbeck i Havelland.
