Der Mond ist aufgegangen,
Månen har stigit upp,
Die goldnen Sternlein prangen
De gyllene små stjärnorna glänser
Am Himmel hell und klar.
På himlen, ljus och klar.
Der Wald steht schwarz und schweiget,
Skogen står mörk och tyst,
Und aus den Wiesen steiget
Och från ängarna stiger
Der weiße Nebel wunderbar.
Den underbara vita dimman.
Wie ist die Welt so stille,
Hur stilla världen är,
Und in der Dämmrung Hülle
Och i skymningens slöja
So traulich und so hold!
Så fridfull och så ljuv!
Als eine stille Kammer,
Som en tyst kammare,
Wo ihr des Tages Jammer
Där ni kan sova bort och glömma
Verschlafen und vergessen sollt.
Dagens sorg och smärta.
Seht ihr den Mond dort stehen? —
Ser ni månen stå där?
Er ist nur halb zu sehen,
Du kan bara se hälften av den,
Und ist doch rund und schön!
Ändå är den hel och vacker!
So sind wohl manche Sachen,
Så är nog många saker,
Die wir getrost belachen,
Som vi glatt skrattar åt,
Weil unsre Augen sie nicht sehn.
Eftersom våra ögon inte kan se dem.
