Del salón en el ángulo oscuro,
I det mörka hörnet av rummet,
de su dueña tal vez olvidada,
kanske glömd av sin ägare,
silenciosa y cubierta de polvo,
tyst och täckt av damm,
veíase el arpa.
harpan kunde ses.
¡Cuánta nota dormía en sus cuerdas,
Hur många toner sov i dess strängar,
como el pájaro duerme en las ramas,
som fågeln sover på grenarna,
esperando la mano de nieve
väntar på den snövita handen
que sabe arrancarlas!
som vet hur man drar ut dem!
¡Ay!, pensé: ¡cuántas veces el genio
Åh!, tänkte jag: hur ofta geni
así duerme en el fondo del alma
sover så här i själens djup
y una voz como Lázaro espera
och väntar på en röst som Lazarus
que le diga: «Levántate y anda»!
som säger: "Stå upp och gå!"
